Vad är autism? En varm förklaring av ett annorlunda sätt att vara

Två autistiska personer kan ha helt olika vardagar. Den ena kan behöva omfattande stöd med kommunikation och dagliga aktiviteter. Den andra kan studera eller arbeta självständigt och ändå behöva mycket återhämtning eller hjälp på vissa områden.

Autism är en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning som påverkar hur information bearbetas och hur man samspelar med omgivningen. Det är ett livslångt tillstånd. Hur det märks och vilket stöd som behövs kan förändras.

Ett spektrum med många dimensioner

Autism omfattar skillnader och svårigheter i social kommunikation och samspel, tillsammans med begränsade eller upprepade mönster i beteenden, intressen eller aktiviteter. Det kan exempelvis handla om behov av förutsägbarhet, återkommande rörelser eller starkt fördjupade intressen.

Autism Sverige beskriver ett spektrum där språk, intellektuell förmåga och sättet autism visar sig varierar. En enda skala från lite till mycket autism ger därför en alltför enkel bild.

Det är mer användbart att fråga vad personen behöver i en viss situation. Att någon kan hålla en presentation berättar exempelvis inte hur lätt det är för samma person att laga middag efteråt eller hantera ett oväntat schema.

Kommunikation är något vi gör tillsammans

Underförstådda budskap, snabba samtal eller oklara sociala förväntningar kan vara ansträngande. Enligt 1177 kan även förändringar och situationer utan tydlig plan bli svåra.

Du som möter någon med autism kan prova att vara konkret: ange vad som ska hända, när och hur länge. Ge utrymme att svara. Fråga vilket sätt att kommunicera som fungerar bäst. Att skriva ett svar kan vara ett alternativ till att prata direkt.

Utgå från det personen berättar. Tystnad, ett annat sätt att titta eller behov av en paus är inte tillräcklig information för att bedöma någons intresse, omtanke eller vilja att vara med.

Sinnesintryck är en del av miljön

Specialpedagogiska skolmyndigheten, SPSM, beskriver hur ljud, ljus, dofter och trängsel kan göra miljöer svåra att hantera. Samma rum kan därför fungera bra för en person och vara mycket ansträngande för en annan.

I skolan kan anpassningar behövas i matsalen och korridoren lika väl som under lektionen. På en arbetsplats kan man börja undersöka mötesrummet, avbrotten eller möjligheten att arbeta på en lugnare plats. Vilken lösning som passar behöver avgöras tillsammans med personen.

Pröva att göra en situation tydligare

Följande är praktiska idéer, inte ett behandlingsprogram. Välj något som faktiskt motsvarar ett behov:

• Skicka några rader om mötets innehåll i förväg.
• Kom överens om ett enkelt sätt att be om paus.
• Beskriv vad som ändras och vad nästa steg blir när en plan behöver göras om.
• Erbjud ett lugnare alternativ när flera personer ska samlas.
• Fråga efteråt vad som var hjälpsamt och vad som kan ändras.

Försök hålla stödet enkelt att använda. En detaljerad plan som är svår att hitta kan behöva ersättas med en enda tydlig anteckning. Personen behöver också få säga att ett välmenande förslag inte fungerar.

Om du känner igen dig

En text kan hjälpa dig att formulera erfarenheter, men kan inte avgöra om du har autism. Diagnosen ställs genom en neuropsykiatrisk utredning. Läs på 1177 om att söka hjälp och vilket stöd som finns. Oavsett diagnos är det rimligt att börja med det konkreta: vad behöver bli mer begripligt, möjligt eller mindre ansträngande?