Autism och tandläkarbesök: förberedelser som kan hjälpa

Det kan vara svårt att slappna av när någon arbetar nära ansiktet och du inte vet hur nästa moment kommer att kännas. För en del är lampan eller ljuden mest krävande. För andra är det väntan, smärtoro eller att inte kunna prata under behandlingen.

Behoven varierar mellan personer med autism. Du behöver inte känna igen dig i allt för att ha nytta av att förbereda ett tandläkarbesök. Den här guiden handlar om kommunikation och planering; tandvårdspersonalen bedömer undersökning och behandling tillsammans med dig.

Berätta innan du sitter i stolen

1177 rekommenderar att berätta om rädsla redan vid bokningen och om en funktionsnedsättning som kan påverka tandvården. Du kan också be personalen förklara vad som ska hända. Det ger mottagningen bättre möjlighet att diskutera anpassningar.

Försök beskriva vad som blir svårt. ”Jag behöver veta innan någon rör vid mig” är till exempel mer konkret än ”jag tycker att tandläkaren är jobbig”. Du kan ha både sensoriska behov och tandvårdsrädsla, men de behöver inte vara samma sak.

Gör en kort lista över dina behov

Här är en egen förberedelsemall som du kan använda i ett meddelande eller ta med till besöket:

• Svårast för mig: Till exempel starkt ljus, överraskande beröring eller att inte veta hur länge något pågår.
• Det hjälper när: Till exempel en person ger information och jag får en stund att svara.
• Det här vill jag komma överens om: Hur jag ber om paus och hur ni förklarar nästa moment.
• Tidigare erfarenhet: Något som fungerade bra eller som jag vill undvika att upprepa.

Välj gärna två behov att börja med. Om du hjälper någon annan att förbereda besöket, låt personens egna sätt att kommunicera och uttrycka obehag styra samtalet.

Fråga hur besöket kommer att gå till

Mun-H-Centers material om NPF och tandvård, som främst beskriver barn och ungdomar, tar upp förberedelser och individuellt bildstöd. Bilder kan göra en ordningsföljd mer konkret. För dig som vuxen kan det vara värt att fråga om mottagningen har foton eller annan information som passar ditt behov.

En möjlig fråga är: ”Kan jag få veta vilka moment ni planerar vid just det här besöket?” Skilj gärna på sådant som är planerat och sådant som kan behöva beslutas efter undersökningen. Målet är en begriplig plan, inte ett löfte om att allt går att veta i förväg.

Du kan också fråga om det går att få ett kortare första besök eller en genomgång innan behandlingen börjar. Mottagningen behöver avgöra vad som är lämpligt och möjligt. Om oro för kostnaden tar mycket energi, be om information om den också.

Kom överens om ett stopptecken

1177 beskriver att ett överenskommet stopptecken kan användas när behandlingen behöver avbrytas. Bestäm tillsammans med behandlaren vilket tecken som fungerar och vad som händer när du använder det.

Som praktisk förberedelse kan du fråga: ”Om jag lyfter handen, hur pausar vi på ett säkert sätt?” Be också att få återkoppling innan nästa moment börjar. Det minskar behovet av att försöka formulera en längre förklaring mitt i en ansträngande situation.

Anpassa omgivningen tillsammans med personalen

Om du vill använda exempelvis solglasögon eller hörselskydd, fråga först vad som fungerar under just din behandling och hur ni ska kommunicera. Det som känns avlastande i väntrummet behöver inte passa varje moment i stolen.

Du kan prova att skriva ner en mening att använda vid ankomst: ”Jag har skickat några önskemål inför besöket. Kan vi gå igenom dem innan vi börjar?” Då behöver du inte utgå från att alla redan har sett meddelandet.

Om det ändå blir för svårt

Stark tandvårdsrädsla går att få hjälp för. Kontakta tandvården och berätta om du undviker besök eller inte klarar behandlingen; på 1177 finns information om kontaktvägar och behandling. Låt mottagningen hjälpa dig planera ett möjligt nästa steg.

Efter ett genomfört besök kan du spara en kort anteckning om vad som hjälpte. Nästa förberedelse blir lättare om du slipper börja från noll. Läs även om sensorisk överbelastning och återhämtning om du vill förstå dina reaktioner bättre.