Social fobi och NPF: när det sociala blir skrämmande

Många med NPF bär på en stark rädsla för sociala situationer – att bli bedömd, säga fel, göra bort sig. Social fobi (social ångest) är betydligt vanligare vid ADHD och autism än hos befolkningen i stort. Och ofta är den inte ett separat fel, utan ett ärr efter år av att inte riktigt passa in.

Varför social fobi och NPF hänger ihop

• Många misslyckanden i bagaget. Den som ofta missförstått sociala koder lär sig att vänta sig att det går fel.
• Avvisningskänslighet. RSD gör att minsta tecken på ogillande träffar som ett slag.
• Maskeringens vaksamhet. Att ständigt bevaka sig själv för att inte ”avslöjas” göder oro. Läs om maskering.
• Sensorisk belastning. Folksamlingar är ofta även en sensorisk överdos, vilket gör allt jobbigare.

När den inte ser ut som blyghet

Social fobi vid NPF visar sig inte alltid som tystlåten blyghet. Den kan se ut som att man undviker telefonsamtal, ställer in i sista stund, blir irriterad och ”taggig” i grupp, eller pratar för mycket av ren nervositet. Hos barn kan den likna trots. Det gemensamma är inte beteendet utan rädslan under det.

Vad som gör det mindre skrämmande

• Förbered det förutsägbara. Vet du vad som ska hända sjunker oron.
• Ge dig en väg ut. En plan för att kunna gå när som helst gör att man vågar komma.
• Sänk den sensoriska lasten. Mindre intryck = mer ork kvar till det sociala.
• Sök stöd. Social fobi är väldigt behandlingsbar – KBT med exponering har starkt stöd.

I stökiga sociala miljöer kan diskreta öronproppar som dämpar ljudet utan att stänga ute samtalet göra skillnaden mellan att stanna och att fly:

Den här texten är till för igenkänning och kunskap – inte för diagnos eller medicinsk rådgivning. Bara en legitimerad vårdgivare kan utreda, ställa diagnos och skriva ut behandling. Vill du ha en första fingervisning kan du göra vårt test, men det ersätter aldrig en utredning.

Läs vidare: Ångest och NPF · RSD · Utanförskap i grupp